De senaste veckorna har varit allt ifrån lugna, som ni kanske märkt av på mina glesa blogginlägg. Jag har haft vaglar(eller något som liknar det iallafall) på ögonlocken som kommit och gått, men imorse var det värre än någonsin, hela ögonlocken hade svullnat upp som två tennisbollar. Beror tydligen på stress hörde jag. Men nu är det största stressmomentet flytten klar iallafall! Det tackar vi för 
Trots allt har jag ändå tränat på som vanligt, men det är för fasen inte kul att träna när man konstant går runt med to do-listan i skallen. Mina kortisolnivåer har juh inte direkt hjälpt mig med viktnedgången om man säger så. Inte mina allt för många ätardagar som jag haft heller. Plussa på fel vecka i månaden på det så kan jag säga att formkollen INTE var rolig! Därav delar jag faktiskt inte med mig av den. Men ni får något som är ännu bättre – bilder! I mängder! Har nämligen fått en ny älsklingsspegel här i nya lägenheten, och den var juh tvungen att invigas i bikini och pumps Och när man ändå är uppklädd så kan man lika gärna knäppa lite pics också Jag bjuder på bilderna trots min sälform och extremt uppsvällda dagen-efter-ätardag-mage):
Som tur var ser jag inte så farligt alienliknande ut med mina ögonlock på den här bilden 
Efter allt kaos och mitt glass- och godissvullande de senaste dagarna kände jag att jag antingen skulle ge upp eller lägga i en högre växel. Vad valde jag tro? ATT KÖRA PÅ UTAV BARA HELVETE!!! Sådeså! Första steget blev en anmälan till tävlingen. Kolla här så ser ni att jag inte ljuger Det kommer bli en rejäl kick i rumpan, för jag kan juh inte ”av-anmäla” mig när alla väl sett att jag stått med på listan, det går juh inte
Så nu är det all in som gäller!
Keep on fighting. Du är grym! Hoppas att stressen o allt i din vardag snart lägger sig. Kramkram
Tack snälla du
Du är juh för fasen ännu grymmare! Snart gäller det, sista spurten nu! 
Kram kram
Det är kusligt hur de där hjärnspökena tar sig in i tankebanorna och förgiftar dem! Dagarna innan den ”där veckan” är det precis som de kvinnliga könshormonerna går ut i krig och gör allt för att försöka bryta ner psyket och viljan till något annat än att bunkra upp med rejäla reserver energi! Varje gång det händer hamnar jag, precis som du och många många fler, i den här ”Är-detta-verkligen-vad-jag-vill/Är-det-värt-det?” svackan! Man tycker synd om sig själv, är trött och frusen och vill inget hellre än att tända några ljus och vräka i sig godsaker!
Det är då det är svårt att hitta motivation, vilja och kraft att fokusera på målet! Men ge inte upp!! Nu är det inte långt kvar, och inte faan ska allt slit du hittils gjort vara bortkastat! Nej, kämpa på nu! Du är stark! Och grym! Du fixar detta!
Goo Hard, Harder, Hardcore!!
PRECIS den kommentaren jag behövde!! Tack så hemskt mycket, ja jävlar nu ska jag köra gärnet!
Tycka synd om mig själv och vräka godsaker får jag göra från och med den 4:e december! Förhoppningsvis utan att tycka synd om mig själv dock 