Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har jag haft en riktig lÃ¥gdag idag, förbränningen har legat pÃ¥ max och det svartnar för ögonen sÃ¥ fort jag reser pÃ¥ mig. Tack vare Vip-X lyckades jag bränna av ett sjukt bra armpass, men pÃ¥väg hem frÃ¥n gymmet hade effekten lagt sig och fötterna började släpa efter mig igen… Men pÃ¥ dagens schema stod även backintervaller. Skulle kört dem imorse egentligen, men kände mig inte sÃ¥ sugen pÃ¥ att springa i ÖÖÖÖSregn, sÃ¥ sköt pÃ¥ dem till kvällen istället. Min kropp skrek ”RYGGLÄGE!!!” men mitt psyke skrek ”UT OCH SPRING FÖR H*LVETE!!!*. Det blev ett bra krig mellan kropp och psyke, men ni kan juh nästan gissa vem som vann i slutändan? Psyket sÃ¥klart! Och med rÃ¥ge! 15 dödsintervaller (brukar vanligtvis köra 10) i ett jädrans tempo! Aldrig mÃ¥tt bättre efterÃ¥t (psykiskt alltsÃ¥, fysisk mÃ¥dde jag piss)! Nu är jag bra död mÃ¥ jag säga…mer än jag var tidigare – ja, man kan vara mer död än död (tydligen). Nu, äntligen, blir det ryggläge. Jag lovar, jag kommer somna innan ens huvudet hunnit nudda kudden.
Veckans bilder:
Suddig bild = grymt träningspass! 
Ett ansikte! För en gångs skull 
Nu lossnar fläsket! Bevis = huden hänger inte med
